11 oktober 2014

Ekonomiska värderingar

Jag är stolt över min och sambons resa till den ekonomiska situation vi har idag. Båda två har bra och trygga inkomster, vi bor i ett för oss stort hus (ca 140 kvm) som vi själva också äger, utan att ha behövt ta några dyra topplån alls. Visserligen har jag lånat lite av föräldrarna till min insats, vilket säkert inte alla ungdomar har möjlighet till, men jag hade likaväl kunnat betala hela själv, dock hade jag behövt sälja av lite aktier. Vi har valt en bra och trygg kommun att […]

0
Borner
Publicerat av:
BORNER

Jag är stolt över min och sambons resa till den ekonomiska situation vi har idag. Båda två har bra och trygga inkomster, vi bor i ett för oss stort hus (ca 140 kvm) som vi själva också äger, utan att ha behövt ta några dyra topplån alls. Visserligen har jag lånat lite av föräldrarna till min insats, vilket säkert inte alla ungdomar har möjlighet till, men jag hade likaväl kunnat betala hela själv, dock hade jag behövt sälja av lite aktier.

Vi har valt en bra och trygg kommun att bo i, lugn men med bara 30 min till Stockholms central. Vi är inte i behov av ständig ”puls” utan trivs bra med att välja när vi vill känna på den. Dessutom är jag övertygad om att vi minst kommer få tillbaka det vi betalade för huset när det återigen är dags att byta upp sig ytterligare. Detta är trots allt en parameter som vi lägger stor vikt vid val av bostad, tror alltid man kan hitta en sådan som också passar ens preferenser.

Driftskostnaden bolån inräknat är nu så pass låg att vi med lätthet kan spara minst 5 000 kr var i månaden. Detta trots att vi även sparar 3 000 kr i månaden öronmärkta för resor, vilket blir ganska mycket resa för pengarna på ett år, 36 000 kr.

Jag tycker inte heller man kan påstå att vi utstått alltför tuffa uppoffringar. Under pluggtiden bodde vi med sämre standard än nu helt klart, vi köpte ett renoveringsobjekt i ett lite sämre område i en av Sveriges fem största städer. 2 000 kr var i boendekostnader per månad gjorde att vi kunde leva gott på de cirka 8 000 kr var vi fick av CSN per månad. Vi gjorde lite mindre uppseendeväckande resor än nu, fyradagarstrippar till Barcelona, London och Paris, någon weekend i Köpenhamn osv.

Med små medel lyckades vi även rusta upp lägenheten till riktigt fint skick. Jag lärde mig en massa om renovering, vilka fel jag inte skall göra om nästa gång, men också att man alltid kan mer än vad man själv tror. Trots lite småfel här och där lyckades vi sälja lägenheten med 160 000 i vinst (ca 40 % på tre år), vilket med råge betalade hela vårt boende i lägenheten under hela studietiden, plus en liten extra slant i fickan. Och mina småfel är den nye ägarens problem nu.

Både sambon och jag har sunda ekonomiska värderingar. Vi lägger stor vikt vid att anpassa vår situation så att vi hela tiden lever lite sämre än vad vi har förmåga till med belöningen att vi hela tiden får det bättre och bättre samtidigt som våra egna förmögenheter växer. Jag är helt övertygad om att vi började i rätt ände med att spara ihop tillräckligt med pengar för att kunna få ner boendekostnaden. Visst finns det billiga hyresrätter men att äga sin bostad har så mycket fler fördelar. Om inte annat så ökar urvalet av bostäder man kan välja på om man även har råd att kolla på bostadsrätter. Och därmed ökar också chanserna att hitta prisvärda alternativ. Och eftersom städerna i Sverige bara växer och växer idag är chanserna också stora att kunna sälja lägenheten dyrare längre fram.

Måhända jag är för fixerad vid pengar för mitt eget bästa men det finns inget som slår känslan av att se sitt egna kapital växa månad för månad och veta att mina passiva inkomster bara blir större och större.